En bortglömd avrättning
Ett sus i luften - och bödlens slag stannar tvärt upp vid offrets nacke. I
sista ögonblicket hålls bödelyxans hugg tillbaka - så vapnet nätt och jämnt
snuddade vid nacken utan att skada - ett ögonblick från döden. Det svårt
chockade offret, som skulle ha övertagit styret som kung över sitt folk, fick
vid denna avrättning, som således bara utfördes symboliskt, istället utraderat
sin identitet fullständigt, att han inte längre officielt existerade. Vilket
senare på ett märkvärdigt sätt medförde, att han blev "kung" över ett annat
folk, som ännu inte exesterade som nation.
Hela denna egendomliga
situation, som hade sitt ursprung i ett av historiens mest hemliga attentat,
hände i Egypten för nästan 3.500 år sedan. Det medförde omvälvningar i den gamla
världen - och spåren är fortfarande märkbara än i dag.
Den förvisade
tronarvingen skulle bli den mytomtalade figuren, som senare genom Biblens
berättelser blev känd under namnet Moses. Men bland annat på grund av den
"utraderade" indentiteten kom de första 40 åren av hans liv, till att bli okända
för nutiden.
En avrättning på den
tiden gjordes genom ett dräbande stavslag i huvudet, som med ett svärd blev
skuret av kroppen. Men i Moses fall, var det bara tal om en skenavrättning,
utförd efter en gammal ritual. Sammansvorna kultbröder vid det egyptiska hovet
og det översta prästerskapet hade hemligt dömt denne man, som skulle ha blivit
deras framtida kung, till att ha förbrukat sitt liv. Skenavrättningen följdes av
en magisk bandlysning. Därefter var han på flykt som fredlös, utan makt eller
namn, endast med livet i behåll.
Denna dramatiska händelse
är inte, vad där vanligtvis berättas om Moses eller omtalas i Biblen. Att det
ändå är möjligt att studera sådanna mindre kända upplysningar om hans liv, beror
på att det fortfarande finns sällsynta outnyttjade källor från forntiden.
De berörda gamla
berättelserna har mer omfattande information om Moses än Biblen; men Biblen blev
den dominerande autoriteten, varför de efterhand blev tagna mindre allvarligt -
och ofta bortglömda.
Mystik angående Moses existens
Det skulle i senare tid bli närmast otillgängligt att uppspåra inte bara Moses
rätta indentitet, men också den rätta tidsålderen, då han hade levat. Dessutom
försvårar det en efterforskning, att Moses liv endast omtalas i tre korta
perioder med rätt många års mellanrum. Slöjan över speciellt hans första 40 år
kom härmed också till att dölja existensen av en begåvad faraoprins, en
spännande personlighet och ett allsidigt geni; denna kunskap blev delvis bevarat
hos ättlingarna efter "hans andra folk", fastän efterhand inte alltid uppfattat
i förståelig utsträckning. Men de nämnda källorna, ger också genom forntidens
författare, ännu mer kunskap om Moses bakgrund.
Det var nästan som den
starka förbindelsen, som hade blivit inlagd i den rituella avrättningens
medföljande magi envishet - åndå i flera tusen år efter - vilade tungt över
saken.
Dessutom har det hittills
varit ett oavklarat problem, att om Biblens texter endast är grundlaget, kan det
inte nödvändigtvis tas gör givet, att Moses har existerat som en verklig person
i världshistoren, därför att han i de gamla texterna kan uppfattas som en
sägenhjälte eller sagoskepnad. Den vetenskapliga tvivlen begrundas speciellt på
bristen av säkra hållpunkter, t.ex. om tid och plats vid avgörande händelse på
detta område i en avlägsen kultur för flera tusen år sedan.
I frågan, om Moses har
verklig historisk identitet eller blott är en mytologisk figur, har det inte
lyckats att placera Moses precis i Egyptens historia. Man känner inga direkta
bevis eller spår på hans närvaro - denna problematiska huvudpunkt har hittills
varit mycket gåtfullt. Dessutom är Biblens återgivning andrahandsavskifter,
särskilt från prästen Ezras redaktion, utfört cirka 400 f.Kr. - och Biblens
äldsta fysiskt bevarade manuskript är endast brottstycken, som inte är mer än
2.100 år gamla; däremot är Mosesberättelsens händelser nästan 3.500 år gamla.
Händelser i kronologisk
ordning i Moses liv, som de berättas i Biblen, återges här i koncentrerad
översikt:
1. Moses föddes i Egypten.
Föräldrarnas namn nämns varken vid introduktionen av dem eller vid Moses födelse
och barndom.
Tre månader efter sin
födelse sattes Mosos i en sävflätad ark/kista på Nilen och blev upplockad av
kungens dotter, som fostrade honom som sin son - men överlät honom först till en
amma (texten kan vid sin nuvarande form ge intryck av, att amman var hans mor).
2. Moses måste (i 40-årsåldern) fly till
utlandet efter en händelse, som framstår som "oansvarligt mansdråp" (därför blev
skenavrättningen av honom utfört; detta nämns i israelitiska/judiska
återberättelser - "rabbinerskrifter" - särskilt i textsamlingarna "Midrash" och
"Talmud").
3. Under sin exil uppehöll sig Moses
bl.a. hos prästen Jethro på Sinai-halvön, och ingick äktenskap med en av Jethros
döttrar. Vid en händelse här på Sinai, där en törnbuske plötsligt började
brinna, fick Moses en uppenbarelse. Den blev starten till hans religionsreform,
där - för första gången hos ett helt folk - läran om en allsmäktig gud skulle
avlösa avgudadyrkan av många gudar.
4. Härefter gjorde han sig i själve
Egypten till ledare av den stora hebreiska folkgruppen, som enligt flera
släktregister i Biblen hade bott i detta land i fyra generationer.
Under de påföljande
förhandlingarna avvisade Egyptens kung - i Biblen ofta nämnd som farao
(från egyptisk per-oa) - att gå med på Moses krav om fri utvandring för
hebrer/israelitter. För att lägga press på denna farao, känd som "den hårde
farao", förvarnade Moses om en rad katastrofer; och då dessa drabbade Egypten
som plågor, gav farao till sist efter, så israelerna kunde utvandra. Vid avresan
instiftades den fortfarande existerande påskfesten.
Då farao snabbt ångrade
sitt löfte, fick Moses och israelerna endast ett kort försprång - men kom undan
över det Röda Havet till Sinai. Härmed var exodus, "utvandringen", i gång och
blev till den berömda ökenvandringen som kom till att vara i cirka 40 år.
5. I det första av dessa år, under ett
uppehåll vid ett berg på Sinai cirka tre månader efter utvandringens start,
berättade Moses för folket om sin religionsreform kombinerat med en lagordning,
härunder "De tio budorden". Därefter fortsatte ökenvandringen.
6. Efter de 40 åren i öknen, och
Moses död, invandrades Kanaans land. (Palestina/Israel-området) av israelerna,
anförda av den av Moses utvalde efterföljaren Joshua.
Ett folk på vandring i en
period efterlämnar sig inte nödvändigtvis arkeologiska spår. Så därför kan det
på inget sätt uteslutas, att en hebreisk/israelitisk invasion i Kanaan/Palestina
verkligen hände, och även om det i dag inte skulle finnas konkret vetenskap om
detta folks ledare - Moses - eller om i vilket århundrade för mer än 3.000 år
sedan, en sådan invasion hände.
En av de mesta använda
tillvägagångssätt under nutida försök på datering av Moses och ökenvandringen
har varit att utgå från Biblens berättelse av två byar i nedre Egypten,
Ra'am'ses (Rameses) och Pi'tom, i förbindelse med israelernas
uppehåll i Egypten. Det har vanligtvis varit antaget, att Ra'am'ses, där
israelerna var satta till tvångsarbete, blev uppkallt efter farao Ramses
II, som levde där i 1200-talet f.Kr.
Men från en nu mer
omfattande kunskap inom den egyptiska forskningen finns talrika argument emot,
att Moses skulle ha levt på Ramses II:s tid. Bl.a. det faktum, att
oavsett vilka stadsrester, som arkeologiskt blev förslaget att ha varit en
forntidsstaden Ra'am'ses, är de dock alla vid förbättrad
analysundersökningar fundna att vara av betydligt äldre datum (det samma gäller
staden med senare namnet Pi'tom): därför var den nämnda staden inte
nödvändigtvis ursprungligen uppkallad efter denna farao. I forskningen är man
fortsatt inte överens om någon bestämd datering.
Också utgrävningar i
Judea visar, att Jerikos stadsmurs kollaps hände samtidigt med nedbränningen av
staden - precis som i Biblen, då denna stad blev erövrat av israelerna vid
slutet på ökenvandringen - och är hände flera hundra år före Rames II.s tid.
En utbredd antagelse, är
att Moses levde samtidigt med ackurat Ramses II, d.v.s. i 1200-talet f.Kr.,
kommer bl.a. från ett missförstånd redan för 150 år sedan, då en av de första
betytande egyptologerna, tysken Carl Richard Lepsius, utgav sin egyptenbok
"Reise vom Theben...." (Berlin 1845) med en tidsperiod med denna indikation av
historisk samtid.
Sedan visade det sig, att
Lepsius från ett den gången otillräckligt material hade fått daterat Ramses II
ca 300 år för tidigt - d-v.s. i 1500-talet f.Kr. Men nu var idéen redan brett
utbred, att "Moses levde samtidigt med Ramses II". Från den ståndspunkten kom
forskningen om Moses på fel håll.
En möjlighet för att få
detta ändrat blev förbiset, då egyptologerna fick större kunskaper som tillåt en
ordentlig omdatering av Ramses II till 1200-talet f.Kr. Härmed blev
dateringen av Moses - utan ett enda bevis för en ny valör - automatiskt
medflyttad.
Missförståndet utbredde
sig, ofta på grund av att forskare också inom besläktade fack okritiskt citerade
detta vidare. Härefter uppfattades det av många närmast som sant, att Moses
liksom Ramses II levde på 1200-talet f.Kr. - vilket är näst intill omöjligt att
få bort i littaraturen. (Datering framläggs i flera kapitel och Appendix 3).
Härefter satt forskningen
i detta ämne fast. Den oredigerade antagelsen förde till, att där blev sökt
efter spår av Moses i "felaktiga" århundraden - förgäves; därefter utan konkreta
spår eller kvalificerade indicier, kunde Moses rent vetenskapligt sett betraktas
som "ej existerande". Grenar av den moderna teologien håller fast vid den
sistnämnda versionen.
Kan Moses födelse dateras på astronomiskt sätt?
För omkring 500 år sedan hade en lärd rabbin från Spanien, Isaac Abrabanel
(1437-1508), kontakt med rabbiner i Orientens judiska samhällen. Dessa platser
var fortfarande antika kvarlevor, varav inte många existerar i dag. Abrabanel
kunde därför i ett av sina hebreiska kommentar verk, "Frälsnings källor",
"Ma'ajnej haj-jeshu'ah", återge en antik upplysning om en ovanlig
astronomisk händelse, som en gång för länge sedan hade visat sig på himmelen -
och upplevdes som ett speciellt stjärnomen om Moses födelse.
Det blev rikt detaljerat
återgivet, hur himmelkropparna före Moses födelse helt ovanligt hade samlat sig
på ett särskilt ställe på himmelen, hur de inom ett bestämt stjärnområde
framträtt som en tät grupp - det fenomen, som astronomerna kallar en
konfunktion. Rabbi Abrabanel berättar i sin bok den exakta återgivningen om att
- en betydelsefull och ytterst sällan sett planetsamling på himmelen
"...skedde som en stor konjuktion i "Fiskens" stjärntecken tre år före Moses
födelse..."
Av bl.a. egyptiska
kungars anteckningar framgår det, att från de äldsta tider användes
specialutbildade präster till att tyda astrologiska stjärnomen. Den tidens
egypter uppdelade inte himmelen helt i samma stjärnbilder som i den astrologi,
man senare fick från Babylon. Men för en datering är det utan problem, för att
vissa ovanliga astronomiska fenomener överalt i dåtiden ansås för betydelsefulla
och därför blev uppskrivna.
Således blev det också
vid Moses tillfälle, en sådan berättelse bevarad för eftertiden; den visar sig
som en värdefull information, då omtalade astronomiska fenomen kan verifieras
vetenskapligt. Detta är ytterst värdefullt, därför att vissa grundläggande data
häri kan användas till ytterst exakta tidsberäkningar ackurat vid nutidens
astronomiska metoder.
Endast med ofta många
hundra års mellanrum inträffar verkligt stora konjuktioner mellan
himmelkropparna - d.v.s. de sällan inträffade tillfällen då alla, eller nästan
alla, de sju himmelkroppar som man kände till då, befinner sig med inbördes
täthet sammanställda positioner inom ett mycket begränsat område på himmelen.
Det är som nämnt tekniskt omöjligt att forska fram om storkonjuktioner
överhuvudtaget var samlat i stjärnområdet "Fisken" (här översatt från Egyptens
lite annorlunda system och terminologi) i en period från Ramses II:s tid och
några århundrade bakåt.
Det visar sig verkligen
att ha varit en sådan ovanlig storkonjuktion helt i överensstämmelse med
beskrivningen i rabbi Abrabanels bevarade källor. Den utmärker sig som den
största planetkonjuktionen i detta stjärnområde i hela det gällande årtusendet.
Denna himmelhändelse kan
med säkerhet beräknas att ha skett vid nymåne i februari-mars 1537 f.Kr. Enligt
Abrabanels återgivning blev Moses född tre år efter: februari-mars 1534 f.Kr.
Detta kan fastställas direkt från en planettabell för historiker, t.ex. Stahlman
& Gingerich's "Solary and Planetary Longitudes ..." (Madison 1963, s. 120), som
går helt tillbaks till 2500 f.Kr. Ytterligare astronomisk data i närvarande
Appendix 3.
En kännedom, lång före
Abrabanel, till ett sådant ovanligt stjärnmässigt sammanträffande på himmelen
för Moses födelse, kan bekräftas redan från upplysningar i forntidstexter
"förutom" Biblen - först och främst texter bevarade från forntidens rabbiner i
verk som "Talmud" m.fl. Dessa texter vill i denna bok bli benämnda som
Rabbinerskrifterna. De blev först nedskrivna i 300-900 e.Kr. från den betydligt
äldre traditions bevarade skrifter (omtalas i kap. 7).
I den rabbinska
traditionen känns direkta årsangivelser av födelseåret för Moses inte mera; dock
hålles det fortfarande i tradition, att själva datumet för Moses födelse är i
den hebreiska måne-månad adar (februari/mars) - d.v.s. en datum precis
som i resultatet från den moderna astronomiska dateringen.
Dessutom har flera
egyptiska, grekiska, romerska och judiska författare och historiker under
forntiden, då de har forskat om Moses liv, också berört dessa astronomiska
förhållanden. Och de är kända också i samariternas bevarade skrifter och
traditioner.
Forntidens judiske
historiker Flavius Josefus, har tidigare ansetts för en lite tvivelaktig källa,
har historiker och arkeloger nu rehabliterat i de flesta avseenden. Allmänt
erkänt, är att Jerusalems erövrare Titus Cesar (Vespasian) gav Josefus
skriftrullar, som var tagna i templet vid dets ödeläggelse i året 70 e.Kr. Från
dessa och andra ovärderliga källor omtalade han tio år efter sitt i verk
"Antiquitates Judaicae", 'Judarnas Historia', en särskild händelse (2,2)
tydligen baserat på ursprungliga astronomiska händelser:
"....Egyptens heliga lärde (prästastrologer) som med stor skicklighet kunde
exakt förutsäga framtiden, hade varnat kungen...."
- att där vill bli fött
en person, som med israelitterna ville hota Egyptens dominans och upphöja
israelerna samt ville överglänsa alla människor i skicklighet och vinna evig
berömmelse.
Rabbinerskrifterna
berättar motsvarande - bl.a. "Midrash Rabba" i dennes tillägg och kommentar till
Andra Mosebokens 1. och 2. kapitel - att:
"... farao blev varnad av sina astrologer...".
De varnade här mot ett
bestämt barn, som senare ville lägga sig i Egyptens affärer - nämnligen det
barn, som eftertiden skulle komma till att känna under namnet Moses.
I Det gamla Testamentets
persongalleri är detta förhållande enastående, då inga andra än Moses är kända
som direkt anknytna till en konkret astronomisk indikation. Liknande situationer
blev kända först 1520 år efter, då de i Nya Testamentets berättelser, uppträdde
- som vid Moses födelse - tre "magiker" (astrologer), som underrättade kungen
(Herodes) om en särskild stjärnoberservation inför Jesus födelse. Dock tycks
upplysningarna här mindre informativa, medan stjärnobservationer i åren vid
Moses födelse är som nämn direkt användbara för datering.
Tidigare var det omöjligt
på lång sikt - här: 1.500 år från Moses till rabbinernas anteckningar - att
beräkna så precis; d.v.s. att gundkällan är inte en senare kalkulation. Denna
observation, från en fjärran forntid med tidigt utvecklad astronomi, kan först
med det 20. århundradets astronomiska computerteknologi direkt transformeras
till konkret tidsdata.
Det får understrykas: att
astronomi är den mest exakta dateringsmetoden generellt. Här ger
Abrabanels "andrahandskällor" oss en regelbunden nyckel i handen till exakt
tidsangivning, som kan efterprövas, och som visar sig i stånd till att avhjälpa
den hittills bristfulla tidsplacering av Moses i historien; men detta är ännu
inte använt av historiker och teologiska forskare. Vid tillfällen där
forskningen kunde känna till upplysningen, ville det utifrån avgränsningar och
hållningar anses för ett exotiskt drag, så att ingen fick upp ögonen för den
verkliga astronomiska informationen, som låg bakom.
Inom forskningen är
där stor oenighet, också om dateringen av faraoner samtidiga med Moses;
faktum är, att där inte hittills har hittats en "sanning", som bevisar för en
bestämd datering. Till perioden 1600-1200 f.Kr. har forskningen använt
"relativ datering" med upp till 50 års intervall i de ofta skiftande
uppfattningar, förhållandevis high-, middle- och lowdatering
(se Appendix 3). En lowdatering med Tuthmosis III:s start 1479 f.Kr. är
en aktuell trend hos flera egyptologer, men är alltså fortfarande fiktiv och
hyptetisk.
Dateringsmetoder som
kolstoff 14, pollen, dendrokronologi och liknande var hittills inte möjliga att
använda i förbindelse med Moses i Egypten. Nu ger Abrabanels exakta astronomiska
upplysningar det önskade genombrottet: en konkret infallsvinkel till att avprova
dateringen.
Texten i denna bok vill
naturligtvis inte huvudsakligen basera sig på denna enda, men exakta
dateringsfaktor, vilken i övrigt är nästan en highdatering, använd av speciellt
en av egyptologiens största skolor, nämnligen den franske. Bokens astronomiska
datering är ett första resultatgivande utgångspunkt, p.g.a. att den medför till
avslöja en hel rad verificerbara historiska förhållanden; och passar också med
arkeologerna John J. Bimsons, Bryant G. Woods och James K. Hoffmeiers nyaste,
förbättrade dateringar (jf. Bibliografi, grupperna 4,1 och 12,11).
Faraos dotter - historiens första "stora" kvinna.
På denna bakgrund kan där göras en revudering av Moses status och tidsålder,
underbyggt, som nämnt, av astronomiens tidsberäkningar sätts i direkt relation
till arkelogiska fynd och forntidens bevarade texter om Moses. Delar av detta
konkreta sammanhäng skall här kort introduceras:
a. Enligt Biblen växte Moses upp "som
son" till Faraos dotter. Här är en viktig punkt, som det inte hittills har lagts
vikt på, angående en möjlig historisk förbindelse mellan en egyptisk kungadotter
och Moses: För ett erkänt faktum i egyptologien är, att beteckningen
'Faraos Dotter' (egyptisk: sat nisut) var en titel, som kun kunde bli
givet till kronprinsessor, och de behöll den också som drottningar. Detta
visades tidigt i språkforskaren A.S. Yahudas verk "Die Sprache des Pentateuch in
ihren Beziehungen zum Aegyptischen" (Berlin 1929, s. 37, n. 4).
b. Med sin position "son till Faraos
Dotter" fick Moses några av landets högsta ämbeten - enligt rabbinerskrifterna.
Den i Biblen omtalade Faraos Dotter var således inte någon vanlig kungadotter,
men skall sökas bland "maktens kvinnor". Som den egyptiska kungadotter, som stod
för uppfostringen och utbildandet av Moses, får derför utpekas drottning
Hatshepsut, som ackurat omkring 1534 f.Kr., året för Moses födelse, var en ung
kvinna. Allt detta, om än både hennes status och dateringen har varit en del
omdiskuterat, vill bli underbyggt.
c. Utifrån historikernas nuvarande
vetenskap om Hatshepsuts roll i Egypten, vilken var betydligare än andra
kvinnliga regenters, står hon som den första stora kvinnoskapelse, som känns i
världshistorien. Hon blev nästan ensamrådande regent, en regulär krönt kvinnlig
farao (tillåtet av stående högre regel helt från 2:a dynastien) efter flera år
som änka efter sin make och halvbror, Tuthmosis II, som dog cirka 1509 f.Kr.
Hennes titel var inte propaganda - i dag erkänner egyptologer hennes status.
d. Efterhand tog hennes brorson
Tuthmosis III makten från henne (se kungasläktsöversickt: kap. 9 och 11).
Maktändringen föregick i åren efter 1493 f.Kr. En tidsmässig krysspunkt vill bli
klarlagt: också utifrån inskriptioner av och om Tuthmosis III kan tiden beräknas
för hans maktövertagande, som fick sitt genombrott ackurat vid samma period, då
Moses fallt i onåd vid hovet och måste fly ifrån Egypten.
Omarbetning av tidsramen
Flykten skedde då Moses var omkring 40 år enligt rabbinerskrifterna och Det Nya
Testamentets "Apostlarnas Gärningar" (7,23). Också med dessa datum har den
astronomiska tidsinformationen fin överensstämmelse.
Nogon tid efter Moses
blev tvungen att fly, uppsökte han vid ett tillfälle en tillflyktsplats i
ödemarken på Sinai halvön hos tidigare nämnda prästen Jethro. Denne tidigare
faraorådgivare (enligt rabbinerskrifterna) uppehöll sig i Midian på Sinai efter
att själv tidigare ha fallit i onåd. Jethros vistelseplats får sökas, där
arkeologerna har funnit Sinais den gången enda existerande tempel - ett litet
egyptiskt bergtempel, som nu finns som ruiner i området vid Serabit el-Khadim.
Templet blev också använt
av lokala nomadstammar, midianiterna, bl.a. besläktade med folkgruppen
qainiterna, nämnligen de i Biblen omtalade keniterna. De sistnämnda blev här på
Sinai israelernas resekamrater vid utvandringen. Många qainiter arbetade som
smedar, metallarbetare, stenhuggare och minarbetare i de lokala kopparminorna
nära templet; på arabiska betyder qain fortfarande 'smed',
'metallarbetare'.
Mineshafterna i detta
distrikt är huggna in i klipporna, och det var Hatshepsut som - enligt
inskriptioner som hon lät utföra här i Serabit - återupplivade utvinningen av
malakit, kopparmalm och turkis, efter att minorna hade ligget oanvända i ca 400
år. De visade sig i stort sett vara uttömda, varför mindriften efter en kortare
årsperiod igen blev inställd.
Också det faktum
indikerar, att Moses flykt till Sinai föregick på Hatsheptuts tid, då templet i
hennes efterföljares regeringstid igen blev delvis bortglömt.
Om denna analys är
korrekt, kan man nu ställa ett antal frågor. Varför tog Moses den risken att
uppehålla sig ackurat hos Jethro vid det lilla egyptiska tempet, bara cirka 180
km syd om (det ställe som nu kallas) Suez? Varför flydde han inte längre bort i
större säkerhet från Egypten? Hur väl kände han Jethro? Det vill i denna boken
bli klarlagt, att alla dessa förhållanden var långt ifrån bara tillfälligheter -
som anges nedan och förklaras i följande kapitler.
Som det framgår, visar en
nutida uppfattning av Moses historiskt sett två huvudtendenser: Antingen att han
har levt på Ramses II:s tid - eller att han inte har existerat.
Men i denna boken vill
där framläggas betydelsefulla indicier för: - 1) att Moses
verkligen har existerat i historien; - 2) och då, att detta
föregick 200-300 år före Ramses II; - 3) och därtill
att Moses var av egyptisk kunglig familj och ursprungligen utsedd som
tronkandidat.
För att stödja
antaganden om Moses existens, blev framgångssättet till förklaring härav, d.v.s.
först att fixera "rätt tid och plats", som nämnt ledd på fel spår vid
sökningen i andra, "fel" århundraden. Dock, enstaka (t.ex. franska) forskare
argumenterar för datering av Moses i 1400-talet.
Detta kan med de
återfundna upplysningarna efterprövas i talrika större sammanhäng - till exempel
också genom den nyligen återupptäckt astronomiska information. Således skulle
inringningen av Moses närvaro i historien nu kunnas framföras med en konkret
utgångspunkt. Avlägsnande av osäkerheten om Moses "möjliga" historiska existens
kan nu äntligen ske samtidigt med en konkret utgångspunkt har fastställts.
Med den bättre
underbyggda tidsramen vill Biblen, Rabbinerskrifterna, forntidsförfattare och
egyptologien ge ytterligare indicier av historisk och arkeologisk art samt
supplerande astronomiska checkpoints angående Moses existens.
Detta bidrar till, att
också en rak icke-bibliska bevarade texter om Moses visar sig säkra - och för
till nya upptäckter. Oftast överses, att flera datum i de gamla texterna -
egyptiska, hebreiska, grekiska - är av ändå liknande ålder och historiskt
värde som kärnan i Biblens äldsta delar.
Vissa problem med Biblen
som historisk källa bl.a. beror på senare redigeringar (omtalas i kap. 5-8). Men
delar av berättelsen om Moses vill på nu isa sig mera historiskt realistisk än
hittills antaget när omprövas i ljuset av denna nya
informationsbakgrunden.
Egyptologisk och
teologisk forskning har särskilt språkstudier som basis, men är ofta använt den
metoden, att många olika fristående källor ensam autoritet i det historiska,
fastän historia (och arkeologi) är en speciell vetenskap, med egen överblick och
egna metoder. Den verkliga domare av historien bör dock väre historia och
arkeologi, disciplinerad med sina egna accepterade synpunkter och egna
metodologier, vilke är, som alla vetenskapliga metoder, ständigt under
utveckling och förbättring. Dessa vetenskaper har i deras utveckling ändrat och
förbättrat källanlyser flera gånger.
Den metod som används
i denna bok är för att belysa förhållandet mellan information från många olika,
oberoende, självständiga, fristående och internt överens skriftliga och muntliga
källor. I denna tillmötesgåenden där de korresponderar och stämmer överens
inbyrdes - är de också satt i avgörande relation till också icke-litterära och
icke-filologiska data: arkeologi, antropologi och astronomi, som supplerar
grundlaget för den pågående analys. Också flera ignorerade äldre
forskningsresultat ses nu att bestyrka de nya upptäckterna.
RESUMÉ
- De präsenterade indicierna kan utpeka Moses födelseår: 1534
f.Kr. (Då var israelitternas utvandring, exodus, i år 1455 f.Kr., c:a 40 år
efter start på hans exil).
- I Biblen omtalas Faraos Dotter - vilket var en speciell
titel för kronprinsessor och drottningar. I framträden och vid titel och
datering, tycks hun att vara den kronprinsessa, som sedan refereras till som
drottning Hatshepsut.
- Jethro, hos vem Moses vistades under sin exil, var präst i
Sinai, mest sannolikt vid Sinais enda tempel den gången. Detta tempel var
just i bruk på Hatshepsuts och delvis hennes efterföljare Tuthmosis III:s
tid.
- Omvärderingan vid den nya tidsmässiga infallsvinklen har
öppnat för en rak upplysningar, som kan avgöra, att Moses i forskningen inte
längre kan betraktas som historisk icke-existerande person.
*
Där är nu blevet tillgång till ett länge dolt kapitel i Egyptens historia -
med ett ödesdigert drama om den unge Moses vid faraos hov ...
